logo

Jag ångrar ingenting

Jag har alltid tyckt att det är märkligt när människor säger att dom ”inte ångrar någonting!” Uttrycket sägs oftast med eftertryck och stolthet, som att det är något bra. Men för mig är det precis tvärtom. För mig är det som att säga att man inte tar ansvar för någonting som man har gjort, mot sig själv eller mot andra, oh det är ingenting att vara stolt över. För om du inte ångrar någonting så lever du ett liv utan eftertanke, ett liv som du vägrar att lära dig av, ett liv som du vägrar att ta ansvar för. Jag vågar till och med säga att om du inte ångrar någonting så är du faktiskt korkad, och farlig. För om du inte tar ansvar för vad du har gjort, så kommer du inte att ta ansvar för vad du kommer att göra. Och människor som är ansvarslösa är livsfarliga, både för sig själva och för andra.

Ånger är en känsla, och det är på samma sätt med den känslan som med alla andra känslor. Du kan antingen använda känslan på ett destruktivt sätt eller på ett konstruktivt sätt. Ilska kan vara förödande om du tar ut fel saker på fel människor, men den kan vara väldigt kraftfullt om du medvetet agerar på känslan och säger ifrån om du eller någon annan behandlas respektlöst och ovärdigt. Sorg kan vara dödligt om du inte kan ta dig ur den mörka delan av känslan och istället se den vackra, kärleksfulla och omtänksamma delen av sorgen. Kärlek kan vara riktigt skrämmande om kärleken övergår till beroende och besatthet istället för att vara den respektfulla, accepterande och tillåtande kraften som kärlek är.

Ånger är livsfarligt om du ångrar utan att förstå att du i den situationen gjorde ditt bästa, att du gjorde det som du då klarade av att göra, utifrån den information som du hade tillgång till då. Ånger är livsfarligt om du slår på dig själv, ser ner på dig själv, anklagar dig själv och sedan stannar där. Men om vi har medkänsla till oss själva, om vi vågar se utifrån på situationen för att försöka förstå den, då kan vi förlåta oss själva för det som vi har gjort. Vi kan rätta till de misstag som vi har begått, och vi kan lära oss en hel massa ifrån det hela.

Skillnaden ligger i om du säger till dig själv att du: är en misslyckad människa, eller om du: har begått ett misstag.

Vi är inte misslyckade för att vi har gjort fel, det är fullt mänskligt. Vi har alla gjort fel och vi kommer alla att göra massor med fler fel. Men om vi erkänner att vi har gjort fel, om vi visar oss sårbara och tar på oss ansvaret så blir misslyckandet något annat än det där mörka, ensamma och skämmiga. Det blir istället en lärdom, en utmaning, en omprövning och ett tillfälle att visa sig själv och andra respekten i att stå för vad man har gjort och för vad man kommer att göra. vare sig man misslyckas eller inte. Det är en tuff process att lära sig att ta ansvar för sig själv, men dom tuffaste kamperna är oftast dom kamper som vi växer mest av.

När vi inte tar vårt ansvar, när vi inte ångrar någonting, då är vi fega och farliga. Men när vi tar vårt ansvar så visar vi mod och styrka och då kan vi vara stolta på riktigt. När vi vågar ångra oss och rätta till våra misstag så visar vi medkänsla, medmänsklighet, empati och en jävligt stor dos av ansvar. Både för oss själva och för andra!

Ta ditt ansvar, ångra, rätta till och väx!

Leave a reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *