logo

Det är inte alltid så kul, men det är så jävla värt det

Vår kultur präglas av en vilja och en tro om att allt ska vara Kul, Snabbt och Lätt. Vi tror att livet ska vara lätt och roligt och härligt. Vi vill inte göra sådant som är tråkigt och vi vill inte behöva kämpa för att få något. Vi vill ha snabba resultat som dessutom ska vara enkla att utföra. Vi ska gå ner 5 kilo på två veckor, spara 15 000 kr på ett klick, spruta in botox så att man blir snygg på 3 minuter, laga mat på 14 minuter, köpa nya saker så att vi blir lyckliga här och nu, träna 7 minuter per dag så att vi får en fast rumpa, och dricka juicer i en vecka så att vi blir av med alla gifter i kroppen.

Men vi vet nog alla innerst inne att det faktiskt inte funkar. Vi vet att om vi går ner 5 kilo på två veckor så går vi upp dom igen när dieten är över. Vi vet att det tar minst tre dagar i veckan i två månader för att se något resultat från gymmet. Vi vet att den där tröjan kommer att hängas in i garderoben bland alla andra kläder som vi har köpt för att vi tycker att vi minsann är värda att få känna oss lite snygga efter en hård veckas arbete.

Vi vill så gärna att livet ska vara lätt, så vi fortsätter att försöka göra oss smala och snygga och lyckliga med alla möjliga quick-fixes som presenteras för oss, även om vi innerst inne vet att det inte kommer att fungera.

Vi vill att livet ska vara Kul, Snabbt och Lätt, och vi försöker övertyga oss om att det är det genom att försöka leva så. Vi försöker lösa problem snabbt, glömma och gå vidare, släta över och tänka positivt. Och så blir vi besvikna varenda gång det visar sig att även denna quick-fix just bara var ännu en quick-fix. För det funkar ju inte så. Jag vet ingen som säger att livet faktiskt på riktigt funkar så, som har läkt på riktigt, som är lycklig inifrån och ut, som har löst problem på ett långsiktigt och hållbart sätt, och som lever ett ärligt, sant och hjärtligt liv. Jag vet ingen som säger att det är roligt, går snabbt och är särskilt lätt.

Kul, Snabbt och Lätt fungerar såklart i vissa lägen, och det är superhärligt och skönt (och viktigt) att ibland ta till ett snabblagat recept för att i stunden ha lite lugn och ro eller roligt och festligt. Men om vi hela tiden springer ifrån oss själva och våra svårigheter så kommer vi alltid att hamna tillbaka i samma gamla tankar, mönster och situationer om och om igen. Ända tills vi på riktigt har tagit reda på vad som faktiskt tynger oss, varför vi inte är genuint lyckliga, varför livet ganska ofta känns ganska meningslöst. Tills vi vågar ta reda på varför vi bryr oss så mycket om vad andra tycker om oss, varför vi aldrig känner att vi räcker till, varför vi äter fast vi är mätta, varför vi blir så arga när vi egentligen är ledsna, varför vi inte vågar berätta hur vi egentligen mår, och varför vi inte gör allt det där som vi drömmer om att få göra.

Jag är ledsen att säga det men det finns ingen snabb lösning på alla livets problem, även fast vi så gärna vill att det ska göra det. Livet är inte alltid så värst roligt, och ofta är det till och med jävligt smärtsamt. Och det är absolut inte lätt att leva ett ärligt, sant och riktigt liv i en värld där vi konstant peppras med reklam och annat som säger att vi ska leva ett ytligt, falskt och blankpolerat liv. Det är inte lätt att stå emot samhällets starka röster, och det är inte lätt att stå emot vår inre röst som säger att vi ska passa in, spela med och vara härliga så att vi blir bekräftade och godkända. Det är inte lätt att stå emot vår hjärnas trångsynta syn på vår överlevnad; att snabbt hålla oss borta från sådant som kräver energi och som upplevs som smärtsamt och svårt (men som faktiskt är långsiktigt bra för vår inre lycka) och istället kortsiktigt belöna oss när vi har gjort något som fått oss att må bra i stunden, när vi snabbt har flytt från faran med en quick-fix eller två.

Men, det är faktiskt oerhört härligt och så otroligt värt det när vi har kämpat och slitit och svettats och gråtit för något. Vinsten blir så mycket större när vi har gjort allt hårt arbete som krävs för att ta sig igenom någonting på riktigt. När vi har vågat vara den där modiga personen som vi alla innerst inne är och vill vara. När vi har vågat möta allt det mörka och fått det mörka att inte vara så mörkt och skrämmande längre. När man har vågat säga sin sanning, stå upp för sig själv, ta hand om sig själv, förstå sig själv och på riktigt acceptera och älska sig själv.

Jag vet ingen som säger att det är Kul, Snabbt och Lätt, för det är det inte. Men det är egentligen faktiskt ganska så enkelt, och det är definitivt så otroligt jävla värt det. Vi behöver lyssna på dom som vet, dom som faktiskt vet, dom som är lyckliga och som mår bra på riktigt. Och vi behöver lyssna på oss själva och försöka ta reda på vad som gör just oss lyckliga. Och sedan behöver vi göra allt det där som vi faktiskt vet att vi behöver göra för att bli på riktigt lyckliga.

Det är dags att vi sparkar oss själva i röven och börjar ta tag i livet och lyckan och allt härligt som vi vet att vi kan få uppleva om vi lägger manken till och möter livet med allt vad som kommer med det istället för att hela tiden försöka smita undan det. Det är dags att vi tar ansvar för hur vi lever och vad vi gör med livet, om vi vill leva på riktigt och lyckligt. Det är ingen annan som kommer att göra det åt dig. Det är bara ditt ansvar, och det är inte alltid så kul, men det är så jävla värt det.

Det är ganska enkelt, men det är fan inte lätt!

Leave a reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *