logo

Att försöka förstå är att ta ansvar

Att försöka förstå betyder inte att försöka hitta någon eller något att skylla på för att kunna säga att det är det inte är mitt fel. Att försöka förstå är att se på det som har varit och försöka ta reda på varför allt är som det är, hur allt det man har varit med om kan ha påverkat en själv till att bli den som man har blivit, och på så sätt förstå varför man gör som man gör. Att försöka förstå handlar inte om att säga att det ena var ditt fel och det andra var hens fel och inget var minsann mitt fel. Att skylla ifrån sig och kanske till och med ge igen.

Att försöka förstå är tvärtom något som är väldigt kärleksfullt, fint och stort. För det som du förstår har du mycket lättare att känna empati för, och empati är grogrunden till kärlek. Att försöka förstå det som är och varför det blev som det blev, är alltså att försöka älska allt det där, trots att det gör ont. Att försöka förstå handlar alltså om att välja kärleken och glädjens väg, istället för hämndens och bitterhetens väg.

Att försöka förstå är ett medvetet, kärleksfullt agerande för att försöka få klarhet i vad som har gått snett och varför det har blivit som det har blivit, för att sedan ta sitt ansvar och rätta till det som man själv har gjort fel, och på så sätt kunna påverka det som sedan kommer att bli. Det betyder inte att dra förhastade slutsatser och sedan säga att det är så det är, och hålla fast vid den förklaringen som gynnar en själv på bästa sätt. Det betyder att försöka se med öppna ögon från olika perspektiv, testa olika infallsvinklar och alla möjliga synsätt. För att på så sätt kunna gräva upp roten till det som är, och ha möjligheten att förändra det som kommer att ske, så att det som sedan blir kan bli så bra som möjligt för så många som möjligt.

Att försöka förstå är att våga ta sitt ansvar istället för att skylla ifrån sig och säga att det är alla andras ansvar. Att skylla ifrån sig är att frångå sitt ansvar och sin skyldighet att lära sig, att växa och att vara en stor människa. Att skylla på andra är faktiskt att vara feg. Att ta sitt ansvar är att vara modig. Att ta ansvar över sig själv, sitt handlande, sina misstag, sina tillkortakommanden, och även sina styrkor, sin lycka, ja hela sitt liv, det är modigt och stort.

Men att blunda är lättare. Att skylla ifrån sig går snabbare. Att säga att det är du, det är hen, det är alla andra, och jag har inget med något att göra, det är mycket enklare. Men det gör att du förminskar dig själv, att du krymper, att du sätter på dig en offerkofta och tillslut blir bitter. Och ensam.

För när allt fel är någon annans fel, så blir även allt det som är rätt någon annans rätt. Du fråntar dig själv ansvaret för både dina motgångar och framgångar och du själv blir tillslut ganska så meningslös i allt. För inget spelar ju i så fall någon roll. Ditt liv är ju ändå i alla andras händer och då spelar det ju ingen roll vad du gör.

Att skylla ifrån sig må vara lättare, gå snabbare och kännas så mycket enklare, där och då. Men i långa loppet så förlorar du, både din egen självrespekt och andras respekt. Du förlorar dig själv, och alla andra. För ingen vill ju vara nära någon som inte tar ansvar över sig själv.

Vem vill du vara?

Leave a reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *